Till Minne Av

Sigge (Bravurs Örten) S31077/91

13 april 1991 - 15 januari 2003

En solig dag i juni 1991 packade hela familjen in sig i bilen och for, glada och förväntansfulla, för att hämta hem det lilla pyre som vi visste väntade på oss nere i Södertälje. Han tog mitt hjärta i ett nafs och jag älskade honom enormt. Andra som träffade honom skulle kanske säga att han var otillgänglig och tråkig, men för mig var han alltid tillgiven på sitt eget underbara sätt.

Sigge var en Beagle, och liksom de flesta i denna härliga ras var allt han saknade i samarbetsvillighet uppvägt av charm, bus och mycket egen vilja. Han tog alla chanser att få göra saker som han inte fick göra; äta upp julskinkan, tugga sönder löplinan och springa till skogs, öppna dörrar till skafferi och städskåp, jaga katter och överhuvudtaget äta allt som var någorlunda ätbart som kom i hans väg.

En sak som alltid bör kommas ihåg är att Sigge förmodligen inte alltid hade ett lätt liv. Som första hund i en familj utan tidigare erfarenhet av hundar blev han utsatt för alla möjliga misstag från vår sida. Han var dock högt älskad och levde sina sista år i lugn och ro på en gård i Lappland, där han kunde ströva omkring fritt och nosa på allt som verkade intressant. Mot slutet var Sigge både närapå döv och blind. Den sista tiden reagerade han knappt på att någon pratade med honom. Efter beskedet om tumören i magen gick det fort utför och han blev sämre och sämre. Han höll dock ut så att jag fick träffa honom en sista gång över julen 2002, innan han somnade in den 15 januari 2003.

Sigge, min lilla snutt, du var mitt stöd och min kärlek. Aldrig glömmer jag dig, mitt hjärtagryn...