Berikning

Berikning är ett relativt nytt begrepp inom hundvärlden och det kan ibland låta ganska ”flummigt” när någon försöker förklara vad det går ut på. Nedanstående text är därför sammanfattad från Hundutbildningsgruppens föreläsningar om berikning. Stort sett kan man säga att begreppet bygger på kunskap om djurs behov av att få utlopp för sina medfödda beteenden. Kunskapen används på så sätt att man genom en konstruerad situation eller miljö ger djuret (hunden i detta fall) möjlighet att få utlopp för ett eller flera naturliga beteenden. Detta ska göras på ett sådant sätt att det i så stor utsträckning som möjligt liknar den situation eller miljö där beteendet förekommer naturligt...

Alla djur har beteenden som är så viktiga att de verkligen måste få ge utlopp för dem. Vad gäller hundar skiftar behoven av berikning från ras till ras och även från individ till individ. Genom att lära känna sin hund och studera den i olika situationer kan man försöka lista ut vad just min hund har för behov och i vilken grad. Genom att berika hundens liv kan många problembeteenden hejdas i tid och hundens mentala hälsa blir bättre och bättre. Oroväckande många problembeteenden (till exempel tasslickande, skuggjakt och vankande) hos hundar kommer av att ägaren undertryckt eller bestraffat hunden när den försökt utföra ett medfött beteende.

Vad är bra berikning?

Det är inte så lätt att säga att den och den handlingen är bra berikning och den och den är dålig berikning. Grundläggande är att hunden måste uppleva att det den gör är naturligt och inte skapat av ägaren. När handlingen som hunden ska utföra är skapat av ägaren talar vi om ”aktivering” och det är mycket viktigt att skilja på dessa. Aktivering är en viktig del i förhållandet mellan en själv och hunden när det handlar om fysisk kondition eller hjärngymnastik, men det får inte jämställas med berikning. Blodspår är ett typiskt exempel på ett naturligt beteende för en hund, men om spåret luktar människa och är lagt i raksträckor och nittiograders vinklar så blir det inte en naturlig upplevelse för hunden och kan alltså inte kallas berikning, även om vi som ägare ”har aktiverat” hunden. Hunden måste uppleva att spåret verkligen kommer från ett djur som den ska jaga rätt på om det ska kunna kallas berikning. Därför måste man i berikningssammanhang tänka på att ”belöningen” alltid måste motsvara den ursprungliga retningen. Det vill säga, om spåret luktar blod från rådjur (retning) så måste belöningen var just ett rådjur (eller en rådjursskank i detta fall). Det ska kännas verkligt för hunden!

Berikningsgrupper

Det är alltid svårt att sammanställa någon annans verklighet till ett generellt mönster, men i detta fall har det gått att urskilja hundars olika beteenden. Enligt Hundutbildningsgruppen kan hundens olika beteenden listas upp i en rangordning. De beteenden som är kopplade till överlevnad sätts före de beteenden som är kopplade till fortplantning (Om man inte lever kan man inte fortplanta sig, det håller väl alla med om?). Inom dessa två grupper kan hundens olika beteenden rangordnas ytterligare. Inom ”överlevnadsgruppen” sätts de direkt livräddande beteendena först, medan de mer långsiktiga överlevnadsbeteendena hamnar längre ner. Inom ”fortplantningsgruppen” är rangordningen dock annorlunda. Man menar att det hos hundar verkar vara så att förutsättningsbeteenden är viktigare än själva sluthandlingen när det gäller fortplantning. För att möjliggöra en bra och effektiv berikning finns under varje beteende exempel på saker som bör uppmärksammas och sedan användas i berikningen.

De beteenden som innebär omedelbar livräddning är placerade först medan de sociala och mer långsiktiga överlevnadsbeteendena kommer efter.

• Ätbeteende, t. ex. tuggande och sväljande, nedgrävande, gnagande, slitande, undersökande samt födosökande.
• Jaktbeteende, t. ex. döda, gripa, manövrera, smyga, springa efter, söka, spåra och leta.
• Rörelsebeteende, t. ex. vandra, springa, parera, balansera, klättra, krypa under och hoppa. (Detta beteende förekommer även i fortplantningsgruppen).
• Samarbetsbeteende, t. ex. att arbeta mot ett mål tillsammans med andra.
• Avkopplingsbeteende, t. ex. rulla ihop sig, bäddande, krypa under och gräva ner sig.
• Kroppsvårdsbeteende, t. ex. putsande, tvättande, rullande och ”lusplockning”.

Inom fortplantningsgruppen är förutsättningsbeteendena viktigare än själva sluthandlingen.

• Revirbeteende, t. ex. patrullerande, undersökande, markerande, ylande och försvar.
• Sexbeteende, t. ex. partnerval och parliv.
• Socialt samspelsbeteende, t. ex. familjeliv, lek och konfliktlösning.
• Yngelvårdsbeteende, t. ex. gräva lya, krypa under, bäddande och vårdande.

Hur använder man sig av berikning?

Genom att studera sin hund och uppmärksamma hur den beter sig får man större kunskap om hur man kan använda sig av berikning. Berikning kan användas i många olika sammanhang; att få bort ett problembeteende, att skapa bättre förutsättningar inom lydnad eller helt enkelt att skapa högre livskvalitet för hunden. Berikning kan ske både genom oss som hundägare och genom den omgivning inom vilken hunden vistas. Berikning genom hundägaren sker när denne aktivt går in och ”gör” något med hunden och berikning genom omgivningen sker när hundägaren indirekt skapar förutsättningar för hunden att kunna utföra vissa beteenden.

Berikning genom hundägaren skulle till exempel kunna vara när denne pysslar om och ”noppar” i pälsen (kroppsvårdande), gömmer mat (födosökande) eller utför aktiviteter där hunden och ägaren arbetar mot samma mål (observera dock att detta måste vara ”på riktigt” och inte på lek).

Berikning genom omgivningen kan till exempel vara att hunden har flera sovplatser med många filtar där den kan gräva ner sig och gömma sig (avkopplingsbeteende), att hunden får rå föda att slita i och gnaga på (ätbeteende), att den blir tilldelad ett ”revir” där den ges tillåtelse att vakta (revirbeteende).

Om hunden har något beteende som är ”oönskat” så kan man genom att ge sin tillåtelse till detta i vissa situationer (till exempel vakt- och revirhävdande beteende) minska hundens motivation att utföra detta i andra situationer där man inte har kontroll.

Du känner din hund bäst, du vet vilka beteenden som är viktiga för den. Det är bara din fantasi som sätter gränserna för hur du kan berika din hunds liv!